Tacksam 💙

Hade en skitdag igår, som mamma, som hundägare, ja nästan som människa.
Kände mig kass, var orättvis mot sonen för att inte tala om hur korkad jag var med hundarna när jag försökte träna mina vänner. Fick sen knappt fyr på brasan till korvgrillningen och motivationen till egen fysisk träning var lika med mindre än noll och då spökar hjärnan och kallar mig tjock fast att samma hjärna vet att jag inte är det.
Men allt bleknar och blir meningslöst och pyttigt efter en sån hemsk händelse som drabbat oss. Jag tänker på och lider med alla nära och kära som drabbats och jag fylls istället av tacksamhet.
Tacksamhet till livet och hur bra jag faktiskt har det.
Visst har vi en jobbig tid bakom oss och visst kämpar vi fortfarande men vi har ju bara lite böjda ben. Det är något jag ofta tänkt när jag gått på alla olika sjukhus och mött föräldrar till väldigt sjuka barn, barn med cancer och andra allvarliga sjukdomar som sakta äter inifrån, vi har ju faktiskt bara lite böjda ben.
Glädjen igår när han kämpande sig fram i skogen med sin kryckmackapär för att yxa och såga på döda träd. Den glädjen delade vi, min kämpe och jag.

Det är lätt att tänka sen, imorgon men det är kanske för sent då.
Så visa kärlek och ta vara på ögonblicken, var rädda om varandra för vi har bara en liten stund tillsammans.
Kramar

Energiladdning

Omgipsningen för liten tog hårt på mig, hårdare än jag trodde. Eller jag trodde inte det skulle bli omgipsning utan rehab och då small det väl till ännu lite till.
Dagen efter hämtade jag hem min lille valp men hade helt förträngt hur livet med valp ter sig. Flera nattliga kissvändor gjorde att livet kändes än tuffare än livet med bebis. Å på detta mycket på nya jobbet och struligt med tidigare delar av livet.
Tiden har gått och med den har lite acceptans kommit för saker jag faktiskt inte kan påverka. Men det är svårt att inte lägga energi på saker som gör dig förbannad av orättvisa eller när du inte fått sova men nu har jag fått min skönhetssömn och jag och valpen hittar fler och fler pusselbitar i vårt liv.
Idag har vi gått en sväng i skogen och han följer mig dit jag går.
Försökte oss på ett lite uppletande men det här med att komma till mig med grejen.. Han vänder och kommer men det verkar ju onödigt att ta med grejen. Bytte så hund, vallade en ruta och la ut grejer innan vi strosade iväg på en offroadpromenad med endast skallen att lita till för att hitta tillbaka. Att gå tyst i skogen, lyssna på vinden i träden och njuta av kylan som biter i kinden samtidigt som propaganda pepsan bara följer mig.
Skickade sen ut henne en timme senare och första skicket var ett undrande skick tills första grejen hittades. Hennes ögon som bara lyser och hon jobbar så så fint. Känner hur jag ler med hela ansiktet och mår så bra. Att jag sen skickar ut henne en sjunde gång när jag bara lagt ut 6 grejer, ja en grej per skick in, det säger kanske mer om mina mattekunskaper än henne...
Har nu landat hemma i sportsoffan, fortfarande klädd som min far... i understället och det får nog värma min kropp ett tag till.

Tillsammans

När smärtan intar det käraste man har
Då gör det så ont att hjälplös stå bredvid och bara titta på

När ingenting lindrar och stillar
Då gör det så ont att inget kunna göra

När ens försök till tröst och kärlek möts av hjärtskärande skrik
Då gör det så jävulst ont i mig att tårarna rinner och jag önskar jag kunde ta smärtan ifrån dig

Älskade lilla barn

Tankar och känslor
Som blandas i ett virrvarr

Rädsla och mod
Tårar och tröst

En värmande hand på min rygg
Styrkande ord från nära och kära

Lycka och glädje
Lättnad, när det är över
Även om enbart första steget är taget på vår resa och fler väntar men det första och stora är gjort och känslan tillsammans är grym. 

Vi klarar allt tillsammans! 

Jag älskar dig min hjälte!
Jag älskar dig min store kämpe!
Jag älskar dig Emil!

Man får vad man förtjänar

Förra fredagen var det dags för ännu ett steg på årets kulturella trappa, Fantomen på Operan väntande på mig och min lillasyster. 
Tåget skulle avgå 7.05 från Götet och efter många om och men rörande NÄR det börjar bli kö i den där stan skulle världens snällaste pappa hämta Linda 4.45, resan tar i okö trafik 55 minuter från Horred... Men glad att han körde, att vi utan problem hann sköta magen, ta både kaffe och påtår innan vi ramlade ner på sätena och slog igen våra bruna ett par ögonblick innan vi var framme i Stockholm.

Laddade SL-kortet och tog tunnelbanan mot hotellet innan vi inledde vår shopping.
Insåg under dan att vi nog är två goa lantisar för i Stockholm gick man med lurar i öronen och mobilen i handen nära ansiktet. Ja, vi trodde ju att lurar skulle agera handsfree men icke.

Lunchen avnjöts på Vapiano i Gamla stan, förrätt och varsitt glas vin medan vi funderade på vad vi skulle äta till huvudrätt. Ja, eftersom det dessutom blev en sen (14:01) lunch så funderade vi även på hur resten av dagens matintag skulle formeras... Två timmar senare var vi mätta, nöjda och trötta och hade bestämt oss för att taktiksôva lite innan vi skulle träffa herr Jöback.
Grymt bra!

Hemfärden företogs med spårvagn vilket innebar att vi då testat 3/4 kollektiva kommunikationsmedel. Orkade sen inte leta rätt på nån tunnelbana sin passade så vi gick, jag i klackar om 8cm medan älskade älgen saknade klackar och således älgade på i vanlig ordning varpå jag mer än en gång fick be henne att vääänta eller sakta ner...

Lördagen började med en för mig helt ny upplevelse- löpband! Nåja, jag gick meeen så tråkigt att bara stå och stampa på samma ställe. Meeeen så svårt att hålla balansen och att sen få till gången... Passgång blev det alltemellan.
Go hotellfrukost med mycket gott och sen blev det shopping för hela slanten. Lunch och nån fika också. Har med kritisk blick granskat diskhanteringen, Linda med de ergonomiska och effektiva ögonen och jag mer praktiskt. Kunde konstatera att på de Espresso house vi besökte så var det för lite personal för typ alla bord stod det disk på och vi fick engångsmuggar medan Waynes Coffee hade rena bord och folk som plockade undan.
Återvände till hotellet vid efter sju nån gång, bytte om och gick till gymmet. Så underbart att frun är lika som jag!
Lika glad i mat, lika glad i fika, lika glad i träning. 
Jag körde bröst och det blev nog ett pers i bänk, om inte så ett tangerat rekord, tyvärr oklart vad stången vägde. Tihi.
Sen var ju tanken att vi skulle ut o äta men två trötta systrar var fullt nöjda med en middag på hotellet.
Somnade lätt i vårt rum utan fönster- väldigt svårt att vakna till utan dagsljus och helt omöjligt att veta vad klockan var när/om man vaknade.

Söndagen innebar träning, frukost, helgens andra tunnelbaneresa- så det var ju en hiskelig tur att jag laddade kortet, sen lite shopping och lunchinköp innan vi ramlade ner på tåget och jag somnade som en stock.

Tusen tack för sällskapet bästa Linda och jag hoppas våra reseplaner går i lås. Tack mor o far för resebidrag och framförallt morgonskjuts.

Jag och kungen

Jaa, tänk att jag och Kung Carl VIX har nåt gemensamt, vi vänder blad och går vidare.

Mot nya utmaningar, mot nya mål.

Inledningen på helgen blev något oväntad, fast ändå inte. Inser att min magkänsla är det inget fel på.
Chefen meddelade i fredagseftermiddag att jag är uppsagt på grund av arbetsbrist och har en månads uppsägningstid.
"Jaha, oj då, jaja det löser sig."

Förvånad över min känsla, kanske inte just att det löser sig för det är ju jag i ett nötskal men lugnet (vilket ju iofs är just samma tanke som att det löser sig men ja...) och tankarna på att jag nu har nya och andra möjligheter.

Så dagen har delvis ägnats åt att lägga ut diverse trådar och att söka nya jobb och delvis till att fundera över de där tankarna om saker som jag brinner för och vill göra.
Huuur gör jag de? 

Sååå har du ett jobb åt mig så är det bara att du hör av dig! 😆

En bildlig dag

Vaknade 9.42, sträckte på mig och kikade på klockan. Nää, inte tjugo i tio? Kikade igen och visst var den det. Kändes som jag sovit bort hela dan, nåja halva i varje fall. När jag återfunnit lugnet kittlades och brottades jag och liten innan vi åt brunch.

Sen rusade dagen på i ett...
Stiftat ny bekantskap med herr blå- trivdes bra i hans sällskap men han gör illa ve nagellacket.
Gratulerade älskade syster och svåger på bröllopsdagen med en ljuvlig bukett innan jag tog med Pepsan på en sväng och avslutas dagen tillsammans med underbara barnet, räkor och fotboll.

Jag har det allt väldans bra. 💙